Nedan mitt svar på en fråga i gruppen Digital samhällskunskap om hur specifikt lokaltidningar ska säkra digitala intäkter som bär affären.

Det finns i grunden två starka affärsmodeller:

1. Användardata
2. Kringtjänster

Mediehus behöver använda bägge. Någon kanske då undrar varför dessa affärsmodeller inte fått någon genomslag?

Det korta svaret är att det beror på journalistikens felaktiga världsbild. På samma sätt som skivbolagen trodde att vi gärna betalade 189 kr för att äga en bit plast när vi egentligen betalade för att lyssna på musik på våra egna villkor, så har mediehusen svårt att acceptera att journalistik är en form av marknadsföring. Visst kan vissa betala för marknadsföring (som att exempel bära en logotyp på en jacka), men då vill vi ju ha en varm och skön jacka som vi kan kalla vår egen. Därför har betalningsviljan för nyheter (liksom för cd-skivor) visat sig vara låg i takt med att billigare och effektivare sätt att distribuera innehållet vuxit fram.

I grunden handlar detta om en djupt liggande dikotomi; mediehusen anser att de ger bort innehåll gratis samtidigt som läsarna, tittarna och lyssnarna anser att de belönar mediehusen genom att skänka sin uppmärksamhet och tid. Vi har alltså två sidor (producent/konsument) som tycker att de ger bort sitt värde gratis och bägge förväntar sig tillbaka från den andre.

Vem får ge sig i slutändan? Journalistiken kommer att behöva böja sig inför det faktum att det är ett oerhört stort privilegium att äga publiken och att få förmånen att ta deras uppmärksamhet i anspråk och därmed påverka deras världsbilder. Då allmänintresset ligger i botten följer den logiska slutsatsen att journalistiskt innehåll har sin framtid i att vara gratis och producerad av mediehus som skickligt har intäkter från användardata och kringtjänster.

Här har svenska mediehus fortfarande det värsta framför sig, detta då de saknar kompetens om hur man tjänar pengar på data. Riktade annonser baserat på beteende är bara en liten del av denna enorma kaka som förutspås bli framtidens viktigaste resurs.

Även vad gäller kringtjänster befinner vi oss på stenåldern. Visst finns en och annan viktklubb och jag såg att TV4 satsar på onlinekurser, men alla liknande satsningar måste ändå betraktas som ytterst primitiva.

Den stora frågan, anser jag, är om det kommer att vara de traditionella mediehusen som till slut biter det sura äpplet och gör denna förflyttning på allvar, eller om det dyker upp nya aktörer med data och kringtjänster i sitt DNA som successivt tar över det journalistiska producerandet.

Direktlänk till diskussion på Facebook.

Foto av AbsolutVision på Unsplash.

avatar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  Prenumerera  
Meddela mig om